---

 

25-04-2007

Hjältar kämpar mot hedersvåldet

Hedersförtryck och -våld inom familjen är fortfarande ett problem i många nordiska länder. Exempelvis har antalet hedersrelaterade kontakter till kriscenter för kvinnor ökat.

Problemet är huvudsakligen koncentrerat till invandrargrupper, och för att tackla problemet har en grupp unga män i Sverige gått samman och bildat Sharaf Hjältar. Organisationen försöker motarbeta hedersvåld genom att ändra den patriarkala syn på män och kvinnor som många män alltjämt har.

-Jag hade samma attityd tidigare, det var jag som skulle styra min systers liv. Men jag insåg att hon har ett eget liv att bestämma över, säger 17-årige Mohammed Aoudi, medlem av Sharaf Hjältar i Malmö.

Aoudi deltog i ett seminarium om hedersvåld i Köpenhamn på onsdagen. Seminariet arrangerades i samband med Nordiska rådets aprilmöten.

Forskare efterlyser samtidigt fler nordiska satsningar för att bekämpa hedersrelaterat våld. Bland annat borde man utreda vilka åtgärder som är mest effektiva.

-Vi har en hel del verktyg i dag, exempelvis lagstiftning och undervisning. Men vi vet inte riktigt vilka som är effektivast. Här kunde de nordiska länderna samarbeta, sade Tina Gudrun Jensen vid Socialforskningsinstitutet i Danmark.

Ett av de mest uppmärksammade fallen av hedersvåld i Norden är mordet på Fadime Sahindal i Sverige år 2002

Handlingsplan mot våld mot kvinnor

Publicerad 25 april 2007 - 08:32
Uppdaterad 25 april 2007 - 08:44

För att minska mäns våld mot kvinnor måste mer fokus sättas på förövaren. Det framgår av den nya nationella handlingsplanen om mäns våld mot kvinnor.-Vi måste förebygga så att killar och män inte börjar slå, och förhindra att de som gör det fortsätter att göra det, säger Karin Karlsbro på integrations- och jämställdhetsdepartementet.

Tidigare har fokus främst lagts på offren. Underlag för arbetet är bl.a. forskning framställd på uppdrag av förre statsrådet Jens Orback (s). I höst presenteras rapporten.

Okunskap om våld i lesbiska relationer

När man talar om stöd till kvinnor som utsatts för våld i sina relationer är det oftast mäns våld mot kvinnor som hamnar i fokus. Det innebär att kvinnor som blir slagna av sina flickvänner ofta bemöts med oförstående, menar RFSL.Någon som upplevt detta är Lotta Andrews, som efter två år av misshandel lämnade sin flickvän och sökte hjälp hos en ideell kvinnojour.

– De visste inte hur de skulle hantera den frågan att jag var kvinna och hade blivit slagen av en kvinna. De visste inte vad de skulle ställa för frågor och de kunde definitivt inte svara på mina frågor. Jag kände mig ännu mer utanför än vad jag gjorde innan hade jag kommit dit över huvud taget.

– Jag kände mig som jag var ett utställningsföremål som de tittade på. Jag har absolut inget gott att säga om den behandlingen som jag fick och jag tror inte jag skulle rekommendera någon lesbisk kvinna att söka hjälp hos en kvinnojour, säger Lotta Andrews.

Dåliga kunskaper i kommunerna
Men ute i kommunerna, som faktiskt är ytterst ansvariga för att kvinnor som utsatts för våld får stöd och hjälp, är kunskaperna ännu sämre. Det menar Per Svante Landelius på socialstyrelsen som har tittat närmre på hur kommunerna skött frågan.

– Man hade inte frågan på dagordningen, man hade aldrig tänkt över frågan, man hade aldrig sett det som ett problem och därmed så är det en osynlig grupp. Man förutsätter att alla är heterosexuella, så frågan syns inte, säger Per Svante Landelius.

Svalt intresse
I slutet av 2005 försökte han i alla fall samla politiker, socialarbetare och kommunala chefer för att prata om bristerna. Men intresset var svalt.

– Vi hade väl räknat med att det skulle vara ett stort deltagande, men vart efter tiden gick så såg vi att det kom väldigt få ansökningar och om vi hade räknat med ett par hundra ansökningar så kanske det kom ungefär 40, säger Per Svante Landelius. 

Och att man inte vänder sig till kommunen för stöd verkar vara en självklarhet för Lotta Andrews.

– Jag tror att det blir jättesvårt att, för det första så är det lite konstiga ögon för att jag är homosexuell och dessutom har jag blivit misshandlad. Man har liksom redan talat om för oss att vi har ingen hjälp att hämta någonstans, så tanken slår en inte att man skulle söka sådan hjälp, och då tror jag att jag talar för de flesta homosexuella i den här frågan, säger Lotta Andrews.

Jonas Ahlman, P3 Nyheter
jonas.ahlman@sr.se

Våld mot kvinnor ökade

Trots kampanjer om mäns våld mot kvinnor i höstas steg antalet hjälpsökande kvinnor i samband med julhelgen, visar en rundringning som TT gjort.

Stockholmspolisen grep fler män som attackerat kvinnor än vanligt.

Kvinnojouren i Malmö noterade en ökning av antalet kvinnor som ringer för att få hjälp och stöd.

Det är främst i efterdyningarna av jul- och nyårshelgerna som kvinnor hör av sig till landets kvinnojourer och kriscentrum för att få hjälp att ta sig ur dåliga förhållanden.
10:47 | lördag 28 april 2007

Vanligt med våld mot
funktionshindrade kvinnor
Våld mot funktionshindrade kvinnor är vanligare än man tror. Det är temat för ett seminarium som kvinnojourerna anordnar i Borlänge på lördagen. Våld mot funktionshindrade drabbar ofta extra hårt. Problemet är stort, men svårt att hantera, säger Ylva Ericsson, ordförande för kvinnojourerna i Dalarna. Våldet mot funktionshindrade kvinnor är ett dolt problem. Vi stöter sällan på det, i alla fall när det gäller fysiskt funktionshindrade kvinnor. Däremot stöter vi på det när det gäller psykiskt funktionshindrade kvinnor, säger Ylva Ericsson.På kvinnojourernas seminarium på lördagen kommer forskaren Kerstin Finndahl att tala.Hon säger att den som slår ofta utnyttjar kvinnans funktionshinder. Har kvinnan en ryggskada slår han mot ryggen. Är hon blind flyttar han möblerna så att hon snubblar. Med glåpord använder han funktionshindret, hennes svaga punkt, för att kränka.– Jag tror att kommuner och landsting inte ser det här problemet. Och då vill vi skaffa oss bättre kunskaper för att i vår tur kunna driva på kommuner och landsting och därmed kunna bli ett bättre stöd för de kvinnor det handlar om, säger Ylva Ericsson, ordförande för kvinnojourerna i Dalarna.

Det dödliga våldet mot kvinnor minskar

Varje år dödas i genomsnitt 17 kvinnor av en närstående man. Det är en minskning med mellan 20 och 30 procent sedan 1970-talet. Ett ökat skydd för utsatta kvinnor kan vara en förklaring till minskningen. Men stödet till de mest socialt utsatta kvinnorna måste förbättras. Det konstaterar Brottsförebyggande rådet (Brå) i en ny rapport.

Brå har genomfört en noggrann genomgång av alla anmälda fall av mord, dråp, misshandel med dödlig utgång samt vållande till annans död åren 1990-2004. Studien handlar om de fall där det har konstateras att gärningsmannen hade eller hade haft en nära relation till offret - offrets make, sambo, fästman eller pojkvän.

Minskning av dödligt våld mot kvinnor i nära relation
Varje år faller omkring 100 personer offer för dödligt våld, varav en tredjedel är kvinnor. Omkring hälften, det vill säga 17 av dessa kvinnor, dödas av sin make, sambo, fästman eller pojkvän. Den nivån har varit stabil sedan början av 1990-talet, men jämfört med 1970-talet har det dödliga våldet minskat med mellan 20 och 30 procent.
- Det finns ingen entydig förklaring till minskningen. Men i internationell forskning har det förklarats med att utsatta kvinnor fått ett ökat stöd av samhället och att allt fler kvinnor blivit ekonomiskt oberoende, säger Mikael Rying, utredare vid Brå.
- Men för att ytterligare minska det grova våldet mot kvinnor behöver samarbetet mellan olika instanser i samhället utvecklas. En sådan insats kan vara utökade behandlingsinsatser för män som misshandlar kvinnor.

Det är vanligt att mannen har haft ett stort kontrollbehov och när han inte längre kan kontrollera kvinnan, dödar han henne. I nästan 60 procent av fallen är motivet svartsjuka och problem i samband med separationer. Vidare var det i omkring hälften av fallen känt att gärningsmannen hotat och misshandlat kvinnan redan före mordet. Det vanligaste vapnet är en kniv, och offret mördas oftast i bostaden.

Nästan alla gärningsmän har psykiatriska eller sociala problem
Närmare 60 procent av gärningsmännen har tidigare varit straffade, främst för olaga hot, våldsbrott, stöldbrott och trafikbrott. Många har också en låg social status genom exempelvis arbetslöshet eller missbruk.

De allra flesta av gärningsmännen lider av psykisk sjukdom eller andra psykiatriska problem. De vanligaste diagnoserna är personlighetsstörningar och psykossjukdomar. Omkring 30 procent av männen begår självmord, eller gör självmordsförsök, i samband med brottet.

Domstolarna ser strängare på mäns våld mot kvinnor
Allt fler fall av dödligt våld mot kvinnor i nära relationer rubriceras som mord och allt fler döms till livstidsstraff. I början av 1990-talet rubricerades närmare 7 av 10 fall som mord, jämfört med 9 av 10 fall i början av 2000-talet.
- Utvecklingen mot att allt fler döms till livstid, beror rimligen på att domstolarna väljer att se allt strängare på denna brottslighet. Men en omtalad dom från Högsta Domstolen tidigare i år, som innebär att normalstraffet för mord ska vara 10 års fängelse, kan komma att förändra den utvecklingen, säger Mikael Rying.

Rapporten Utvecklingen av dödligt våld mot kvinnor i nära relationer kan beställas eller laddas ner på www.bra.se.

Ytterligare information: Mikael Rying, utredare vid Brå, 08- 401 87 56 eller Felipe Estrada, enhetschef, 08-504 454 06.

Våld drabbar kvinnor i alla grupper

Publicerad 2007-03-08]

Mäns våld mot kvinnor är ett av de mest utbredda brotten i världen. Kvinnor hotas, trakasseras, torteras, utsätts för sexuellt våld eller dödas. Våldet drabbar kvinnor i alla samhällsgrupper och våldet är inte knutet till etisk eller religiös tillhörighet. Gravida och handikappade kvinnor är särskilt utsatta. Dessutom är det många barn som växer upp i otrygghet och blir brottsoffer när den förälder som ska stå för trygghet i stället utövar våld.
   
    Tyvärr har vi många exempel på hur samhället misslyckats att skydda kvinnor. Den kvinna som flyr från ett förhållande där våld förekommer kan i många fall inte erbjudas skyddat boende. Utlandsfödda kvinnor och flickor riskerar att sändas tillbaka till sina forna länder och tvingas till könsstympning. Svenska kvinnor tvingas utomlands för att få skydd. Kvinnorna blir därmed plötsligt flyktingar på grund av sin könstillhörighet.
   
    I dag vill jag uppmärksamma den internationella kvinnodagen, en dag som sätter kvinnors kamp för jämlikhet och ökad jämställdhet. Jag vill uppmärksamma dagen genom att sätta fokus på den vardag som allt för många kvinnor lever i. I Sverige, Europa och världen. Jag vill också beskriva hur vi gemensamt kan motverka våldet.
   
    Vid Europarådets toppmöte i Warszawa 2005 antogs en politisk deklaration – Warszawadeklarationen. Åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor blev ett prioriterat område och insatser för att stärka barns rättigheter. Kampanjen för att stävja kvinnovåld startade. I juni i år genomförs ett möte med parlamentariker. Det kommer att bli en temperaturmätare på de olika regeringarnas aktiviteter. Jag och min kollega Carina Hägg, ledamot från Jönköpings län, har tagit initiativ till att föra in dessa frågor till Nordiska rådet. Vi gör det på olika sätt, bland annat genomför vi seminarier för att belysa problemen.
   
    Tvång och sexuellt våld tas också upp i kampanjen. Arbetet måste skärpas i syfte att utrota människohandel. Konventionen mot människohandel har endast bekräftats av tre länder, nämligen Moldavien, Österrike och Rumänien. Därmed har den konvention som skulle vara ett verktyg mot människohandel och för kvinnors trygghet inte kunnat träda i kraft. Sverige bör utan dröjsmål göra konventionen giltig. Likaså bör regeringen driva på för att fler länder men även EU utan dröjsmål ska underteckna och skriva under konventionen.
   
    Efter kampanjtidens slut i mars 2008 kommer de goda exemplen att redovisas. Ett mål i denna kampanj är att ta fram handlingsplaner. Jag välkomnar att regeringen delar synen på behovet av en handlingsplan. Vi har kommit långt med lagstiftning. Trots det visar det sig att allt fler kvinnor drabbas av våldet. Som en del i arbetet mot våldet behöver vi få till stånd en genomgripande attitydförändring.
   
    I dag är det oftast vi kvinnor som tar ansvar och engagerar oss mot kvinnovåldet. För att vi ska lyckas få till stånd förändringar är det avgörande att fler män aktivt engagerar sig i dessa frågor. Vi har ett gemensamt ansvar.
    Varje land har ansvar för att respektera och skydda sina invånare, förebygga och utreda brott samt straffa förövaren. Vidare har staten ett ansvar för att våldsutsatta kvinnor erbjuds ett fullgott skydd. Regering såväl som riksdag har ansvar för att detta åtagande fullföljs.
   
    Sverige kommer att ta över stafettpinnen som ordförande i Europarådet 2008. Vårt ordförandeskap får därigenom ett extra ansvar att föra vidare resultaten in i det fortsatta arbetet. Jag ser fram emot det.
   
Sinikka Bohlin, s, riksdagsledamot från Gävle