Män som misshandlar slår sällan spontant i vredesmod. Mannen väljer ut tillfället när han ska misshandla kvinnan, nämligen när de är ensamma, utan vittnen (när vittnen finns är de oftast barn).
Han kontrollerar vem han ska slå - inte sina vänner, sin chef, sina anställda - utan sin fru, sin sambo, sin flickvän. Han kontrollerar hur mycket han ska slå. Om män som misshandlar slog okontrollerat skulle många fler kvinnor dö varje år.
Eftersom syftet är att ha kontroll och bestämma, så vill han inte döda henne om han inte upplever sig totalt ha tappat greppet om henne.
Misshandlande män berättar i professor Eva Lundgrens bok "Våldets normaliseringsprocess":
"Jag tillstår att jag ofta var arg, eller blev arg. Men jag förlorade inte kontrollen. Kände mig starkare. Kände att det var rätt".
"Jag har aldrig blivit så provocerad att jag mister kontrollen, långt därifrån. Men jag kan bli fruktansvärt arg, jag blir fullständigt upprörd när hon ger sig ut på dessa vanvettiga företag. Och då slår jag, det är klart. Men det är för att sätta gränser. Jag har lärt mig hur man ska belöna och bestraffa precis på gränsen, så att hon lär sig gränserna. Nej, det är inte vreden som är poängen, jag skulle snarare säga att jag behandlar henne som en elev, en lite besvärlig elev."