Denna myt är mycket utbredd och etablerad. Den har sin grund i synen på mannen som familjens överhuvud, som traditionellt hade lagen på sin sida när det gällde att bestraffa kvinnan. Om vi godtar den här myten accepterar vi alltså fortfarande att en man under vissa förhållanden har rätt att slå en kvinna, nämligen när hon provocerar honom.
Myten bygger på flera förutsättningar: att våldet är ett svar på någonting, att mannen är den som bestämmer i förhållandet och att när de gränser han satt upp överskrids, kan han ha rätt att slå henne.
Diskussioner om kvinnors "provokationer" före en misshandel innebär att man ger henne skulden och fråntar mannen ansvaret för våldet. Vid andra våldsbrott diskuterar vi oftast inte om offren "provocerat fram" brottet. Till exempel anses inte rånoffer provocera rånare genom att ha en tjock plånbok synlig i bakfickan.